You are currently browsing the category archive for the ‘Yttrandefrihet’ category.

Älskar människan, trots vår dumhet att hela tiden axla över vårt ansvar till livet på imbecilla politiker,  som sen gör sig besväret att skydda oss ifrån allt ont. Är det inte islamister, terrorister eller de socialt konstruerade våldsamma männen, så är det en nedfallande himmel som de påstås kunna skydda oss emot. Kommer vi dock på tanken att ta ansvaret för våra liv själva och även skydda oss mot all det onda själva så fyller de ju ingen funktion. Ge dem ingen funktion,, ta bort dem ur min åsyn 😉

När ska vi inse att politiker är onödiga och för länge sen förlorat insikten om hur man bygger ett demokratiskt samhälle. Det vi istället behöver är riktiga demokrater och som ger fan i att bli maktfullkomliga besserwissrar.. Demokrati är inte så svårt, det är helt upp till oss vi vill vara med och skapa en eller inte. Till att börja med kan vi alla börja se på varandra för vad vi faktiskt är, endast människor. Existerar ingenting annat utan det är endast skapat av de dogmer, tankemönster och regler som vi trott att vi behöver för att forma oss en identitet.

Mer behövs inte, vi behöver inga politiker eller politiska ideologier till det, utan det enda som krävs är att vi har modet att se människan som bor bakom alla de fasader som många väljer att klistra sig själva och som andra valt att klistra dit . Man vill vara någon och tillhöra någon,  helst något betydande då som då bekräftas av andra omkring.

Annonser

Nu öppnade jag min sida på Facebook igen efter att ha låtit den ligga nere i några år. Har länge tyckt att media förmedlar en bild av ett Hunkydory Disneyland som inte på något sett beskriver den komplexa verklighet vi lever i, nu förstår jag mer varför. Vad skapar all den nonsens som förmedlas via våra medier där alla tycker och tänker likadant? Vilka intellekt formas av allt detta?  Troligen blir vi lika infantila som det vi tittar på och hur Facebook används, tycks bekräfta detta alldeles för tydligt. När man hela tiden skyddas emot de som har olika eller tom. helt motsatt åsikt så kommer sekttänkandet som ett brev på posten.   Multikulti, mångkultur!,  snarare tvärtom, det som vi skapat är vad jag upplever som en monokultur där även själva kulturen inte kommer ifrån våra själar och hjärtan, utan uppifrån, ifrån korporativen och deras utvalda politiker. 

Det brinner ett par eldar i landet i allafall tack och lov, Tanja Bergquist är en av dem och det finns några till.

Måste bara tipsa om lite härlig ”gipsypunk”.  Mala Vita som jag upptäckte för något år sen och har lyssnat på sedan dess påminner en del om Manu Chao men har fört in lite mer ”gipsy, ”balkan” i sin musik vilket jag finner mycket tilltalande.  Deras förra skiva Disorganizzata är enligt mig den bästa, men även deras nya En Exilio tycker jag är riktigt bra, men tyvärr mer ”radiovänlig”.

Alla är vi på väg mot något som kan kallas sin egen sanning. Många är vi som fastnar på vägen i vår rädsla för ensamhet, utanförskap, död osv.. och därför annamar en redan etablerad sanning. Ideologier, religioner mm. bidrar alla med sin sanning,  men oavsett hur mycket vetenskap, teologi, ideologi som styrker denna sanning så är det aldrig din egen sanning.  Söker man efter svar på en sanning utanför sig själv kommer man aldrig att finna den, för det är innuti oss själva som  svaret  finns. Den sanning vi får förmedlad utifrån är alltid någon annans sanning och genom att ta till sig den så får de som har denna uppfattning mer makt. Vi ger mao. bort makten över oss själva till krafter utanför och är därför lätta att kontrollera, manipulera då inte ens vet sanningen om oss själva. 

 Har vi däremot lärt oss att bygga upp en stark integritet och strävar efter att själva  ha kontrollen över våra egna liv så behandlar vi all information utifrån på helt andra sätt.  En auktorietet har inte rätt endast för att det är en auktoritet. En sanning är inte sann för att det finns miljoner som tror på den. Det som då är helt avgörande är ens eget omdöme och det är i allafall att vara på väg att hitta den. Vägen, utvecklingen är kaotisk många gånger och oftast står man där helt ensam i en oändlig öken där det inte finns någonting alls att hålla sig i. Ingen mamma, ingen pappa, ingen storebror, det kan inte finnas något alls där att utan dig själv. Utan att ha nått dit, så vet man ingenting, man vet inte vem man är, man vet inte hur världen ser ut, man vet inte mer än det som ens ego valt ut som sin sanning, men som  alltid endast är en bekräftelse av någon annans sanning.

En som jag tycker helt fantastisk låt och fantastisk video.

Vi är våra egon. Jaget är dock din verkliga existens och din identitet och den ända vägen att välja till att uppnå vad vi kallar att leva.  Se gärna filmen och sprid den vidare  överallt.

http://www.collective-evolution.com/2009/10/16/the-ego-video/

Har haft så mycket tankar på sista tiden att det nästan strömmar över. Mina åsikter formas om, mina tankar om livet, universum och allting formeligen exploderar i kaskader av olika ljus som alla är ute efter min uppmärksamhet. Den jag var igår har slutat existera och jag har troligen lyckats besegra ytterligare en av min inre fiender. Kanske jag nu slutar att vara så självgod, kanske jag nu slutar att vara bättre än någon annan och därmed erkänner för mig själv att jag inte på något sett har nått resans slutmål. Äh dessa tankar, vad vore jag utan dom? Jag vet för fan ingenting, men har erkänt för mig själv,  att det är så det ska vara, måste få vara. Vad vore det annars?  En efterhandskonstruktion som passar min världsbild och där bevisen för den för länge sen sipprat ner i  den politiska korrekthetens köttekvarnar, som därmed gjort mitt liv omöjligt. Jo, jag lever i det omöjligas värld, där finns bara jag och ingen annan. Den förbjudna världen som bara existerar långt därborta och där ingenting ser ut som är tänkt att det ska se ut. Vem är det föresten som tänkt ut att världen ska se ut på ett visst sätt och att man som individ inte är inbjuden dit? För att bli inbjuden dit, känns det som att man måste tänka på ett visst sätt,  klä sig på ett visst sätt. Även uppföra sig på ett visst sätt.  Men jag då, var ska jag  ta vägen? Gärdestad sjöng om månen, men jag viull inte dit. Jag vill vara här ibland alla andra och tänka som jag vill,  klä mig som jag vill. Och även uppföra mig som jag vill.  Man mår bäst av att tycka om sig själv och det brukar man göra om man strävar efter det goda.  Troligen är det, det goda man ska visa upp, säger jag till mig själv, men det känns inte som att samhället håller med. Det känns som att våra värden, normer och målsättningar kommer ifrån människor som strävar efter det onda.  Det som vill göra andra människor illa och som inte har så mycket till övers för den som känner sig lite utanför. De brukar säga saker som är sanningar, inte min sanning, utan deras sanning och om man inte tar till sig den så är man en idiot av något slag.  Men om de inte snart slutar att  kalla alla för idioter så kan jag inte se att det skulle bli så många kvar, kanske bara ett tiotal.  Borde inte snart alla vi miljarder idioter,  alltså vi  som strävar efter det goda,  vara tillräckligt modiga för att skapa ett samhälle vilket  strävar efter våra mål? Målet vi troligen skulle kunna kalla en  demokrati,  vilket inrymmer  något sådant som  t.ex. ”freedom of choice”.

Jag har sett och hört många som försökt definiera vad kultur är och om man tex. slår upp ordet i Wikipedia så står där odling.  Kanske en bra beskrivning men ingen som direkt hjälper till att konkretisera begreppet. Väljer man istället att tänka utifrån ett rent historisk perspektiv och ser vad alla våra olika kulturer innehållit så är det som att de gamla, kanske utdöda kulturerna kommunicerar med mig.   Jag får en inblick i vad som var vikigt för dem och på vilka olika sett deras kultur kom till uttryck. Det är alltid olika saker i olika kulturer och man kan inte utesluta att det finns utdöda kulturer som vi idag inte har en aning om har existerat. För ibland kan kultur vara så abstrakt att det inte ger några avtryck alls för oss efterkommande att läsa om. De kulturer vi kan läsa om i böcker, skrifter, musik osv.  är mao. de kulturer som lämnat efter sig bevis på att de existerat. 

Det jag ville komma till egentligen är en definition av kultur och hur dagens samhälle ser på den och om det egentligen stämmer för den betydelse som vi ger den i dag. Det första som känns fel i dag är att vi har infört ekonomiska motiv för att få oss att skapa viss kultur.  Alltså, inte all kultur,  för allt vi gör, hur vi kommunicerar, relaterar till andra och söker andra för att dela någonting anses inte i vårt samhälle ha ett ekomiskt värde utan det blir en uppdelning som sedan skapar en klyfta i vår kommunikation med varandra. Det bildas därför en kulturelit och en kulturunderklass som av samhället inte ges samma värde och får det därför svårare att kommunicera med varandra. En samhällsklass som upphöjs och en samhällsklass som känner sig minrde värda.  Man kan ju fråga sig om vi tycker det är värt det och om det underlättar för oss att kommunicera med varandra.

Det jag tror, är att sådana system och då främst det ekonomiska incitamentet bromsar flödet och ibland tom. stänger av kommunikation mellan människor. Jag har en egen mycket bättre och användbar definition av kultur som skulle göra det lättare för oss att förstå hur fel det är att skapa ett ekonomiskt incitament på vår mänskliga kommunikation.  Så till er alla som arbetar med, vad ni vill kalla för kultur hur kan ni påstå att just er kommunikation har ett högre värde än annan kommunikation? Att staten eller annan instans sanktionerar ut ett värde för ert bidrag till vår kultur, men inte till samtliga av oss kulturskapare, betyder inte att ert bidrag har ett högre värde. Anser man det, så stödjer man en tes av undermänniskor och övermänniskor som känns riktigt obehaglig. Utan det är ett helt konstruerat och helt missvisande värde eftersom människan ska  själv bestämma vad som är värdefullt för just dem om man inte  är ute efter någon form av makt och därmed vill förtrycka.

Jag har själv länge varit av åsikten att vi ska samarbeta för att skaffa oss bättre och mer tillförlitlig information. Den som vi får förmedlad via ”vanlig media” anser jag är filtrerad, förfalskad och idag nästan helt inriktad på att underhålla. Därför min källkritik, därför mitt vurmande för alternativa teser och tankar som inte kommer i uttryck den ”vanliga” vägen. När inte stat eller media längre ger oss sanningen, så är det någonting som håller på att sakta ruttna i vår sköra demokrati. Det är då vi medborgare själv måsta ta tag i saken och det är precis det som en medborgarrättsrörelse som piratpartiet handlar om.

Piratpartiet är inte för mig ett fildelarparti, utan någonting mycket mer, embryot på någonting riktigt stort och som handar om att makten kommer att förskjutas tillbaka till dess rättmätiga ägare, medborgaren/människan. Såklart det väcker en vrede och en oro  hos de som idag sitter i toppen av de olika hierarkierna när det dyker upp gräsrotsrörelser som har information som sitt främsta vapen. Såklart de vill kontrollera på vilka sätt som information ska göra tillgänglig eftersom det annars leder till att de går miste om en bit. Makten sitter idag där plånboken är, på samma ställe, den som idag kontrollerar våra pengar kontrollerar även oss, så därför ber jag alla ”webbisar” att rikta blicken mot  vårt ekonomiska system…..

Idag har vi fått ett kraftfullt verktyg i våra händer som vi kan använda för att skapa bättre demokratier än vad vi har idag. Helt befriat ifrån ekonomiska och politiska, intellktuella hierarkier och det är också de som sitter i toppen av dessa hierakier alla gapar högt om faran med Internet och tom. försöker stänga ner delar av det. Rädda Internet och värna demokratins och människans  utveckling och det gör man genom att rösta pirat.

Kategorier